Den mindre rörelsen
När bara vi var kvar fick bara jag bli kvar
Ville alltid se mitt avtryck på
Någon annan, något vackert
Alltid lika förvånad över effekten på
Något annat, någon vacker
Som jag hade orsakat, jag
Nu motstår jag frestelsen att bli någon
Som passar nattliga besök
för att samtala eller inte säga något alls
Att påverka eller bli påverkad, orsak eller verkan
Att verka, och så en tid efter förmörkelsen
Inser jag att den mindre rörelsen var den rakare vägen
Till att förstå vad jag inbillade mig
som sedan visade sig verkligt
Undvikande men gripbart
undflyende men begripligt
I medvetandets mörkaste delar
Oförlåtliga handlingar som till slut
får en chans att sjunka in, gradvis
Stilla
Trots rädsla för vad det leder till
kapitulerar jag inför dig
Ger upp, tillgång till min själ
Har ingenting att försvara vill inte komma undan
Har ingenting att påverka bara förundran
Undrar vad som är kvar efter detta osannolika val
Att inte röra sig mer utan i sanning
Stanna